det är mitt liv och min bakgård
och en morgon av intryck
när den gula bussen rullar framåt
genom morgondimman

som

mannen på balkongen i sin vita tröja
med sitt gräl och svårmod
mamman med de lila ögonbrynen
med pojken som klättrar
nattglömmaren som vinglar
hem eller bort och
metrons förändring av djup
och avskalade fasader

det är rummen i tornen som
blinkar och skrattar
det är folket på Vesterbro
där morgontrafiken susar
när allt vaknat till en
doft av birkes och muffins
utsträckt gäspande
i sin lutande slitna charm

så är det det duvblå mumintrollet
med hår som stretar
som av någon anledning får
mig att tänka

den som bara låg i sin säng

opåväg