blod som koagulerar så fort det kysser
luften
långa öppna sår ska tejpas limmas sys

ihop

fult säger dom sanningen
säger jag

och sanningen den ser jag den hör jag
känner luktar smakar vet viskar schizofren psykos

men jag vet

ångestskrik ekar i huvudet mellan väggarna stackars vänner
sliter bladknivar ur händer som skakar bil
motorväg förblindad

väntaväntavänta

läkare som fick idioti tillsammans med sin
doktorsexamen

samma korridor samma färger annat
rum annan säng samma känsla bara andra

ansikten


och min tröja luktar rök från avdelningens gemensamma panikångest
attack på attack vi är
svarta hål på linoleumgolvet vibrationer
på ytan när personalen tar kafferast kastar svart sump i våra
bandagerade självskadebeteenden

flyr med musik och stesolid men tårarna tar aldrig slut blir fem och kryper
ihop i pappas förrädiska famn när han bär mig hem

lpt på hemma front och den avklingande chocken av
stämplade diagnoser
som försvann mellan fingrarna på mellanhanden

hospitals are toxic, andas sjukdom överallt jävla psykfall du
är inte värd en enda sekund av deras tid