Vindlande fall, som om luften var full av såpa

Lätt svajande, hackigt, runt i små cirklar

Som om du försökte slå knut på dig själv

I slutet ett nedslag som knappt hördes

Inga explosioner eller hav av plågad eld

Inget gnisslande av metall eller hopbitna tänder

Var det jag som inte gav dig tillräckligt med tid

Glömde jag bort att älska dig

Kanske var det bara dags för dig att gå

Mina ögon har aldrig varit så bleka, medan

de såg din murkna, darrande, långsamma fall

Min kropp aldrig så stilla, mina lungor aldrig så tomma