Jag ska begrava min längtan
Jag ska hålla fram mitt hånflin
eller nej jag ska visa mitt enda kolossala leende
ingen ska se vad slavarna i mitt hjärnkontor har för sig

Ingen ska dofta hur leksakerna bränner
ännu ingen varelse eller tiofingrat barn i denna klumpiga mage
ingen plats för leksakerna jag skapat åt hen
bara kött och ben

Jag ska begrava hunden djupare än vanligt
ingen ska känna doften av min slukade längtan
Under ett väldigt stjärntäcke
omringad av korpens konfusa dimma
och nattens isiga andetag

Med dolken jag gömt uti mitt smyckeskrin
ska jag slakta min kropp
skära ut min barnväska
min fostertomma påse
den är enbart fylld av blod och tårar
inga barn kan växa där i
de skulle drunka

och utan dem
drunknar jag