Mörkret kommer allt närmare och jag har svårt att hålla mig vaken

Jag hör demonernas skrik tystna då jag sväljer en sista gång

De tidigare fyllda burkarna är nu tomma

Ögonen sluts och kroppens trumma slår sitt sista slag


Jag vandrar genom tunnelns mörker

Mot körsbärsdalens gröna ängar och blommande träd

Nangijalas portar öppnar sig och bländar mig med sitt ljus

Jag är hemma