Mot klipporna hörs bränningarna klucka,
endast vågorna kan höra mig sucka.
För återigen allena här jag står,
och tänker på vad fort tiden går.
För ett par dagar sedan lekte vi på stranden,
sprang omkring och höll varann i handen.
Här gav vi varandra löftet om evig kärlek,
här var också platsen för ditt svek.

Jag vill kasta mig ut i havet,
översköljas av vågornas kraft.
Sluta ögonen och bara tänka
på allt det fina som vi haft.

Här låg vi med varandra första gången,
med havet som vårt vittne och natten som vårt skydd.
Här gav vi varandra löftet om evig kärlek,
här var också platsen för ditt svek.
Men jag skall allt snart få dig tillbaka,
även om du gett ditt liv och kärlek till nå'n annan.
Och vill du inte komma till mig när jag jag ropar,
hittar jag dig nog ändå till slut.

Men vad hade jag gjort för fel,
varför gav du ditt liv till havet?
Mina frågor förblir utan svar,
hemligheten förblir din i graven.

Så när jag tittar ut över det mörka vattnet,
och hör vågorna viska ditt namn.
Varenda liten våg är en bit utav dig,
och när solnedgångens strålar gör havet till blod...

Jag kastar mig i
för att förena mig med dig.
Och enda tanken i
mitt huvud är - att -

Jag vill simma i rött...