jag fanns för dig.

jag muntrade upp dig.

var alltid snäll.

jag älskade dig.

var som lyckligast när du var det.

oroade mig när du gjorde det.

tänkte på dig dygnet runt.

vi hade kul tillsammans.

och jag trodde du tyckte det också.

men nu, har du blivit någon annan.

vem är du?

vem tror du att du är som gjort mig bekymrad.
som gjort, eller rättare sagt gör att jag fäller tusentals tårar.
som nu, struntar i mig när du inte behöver mig.

du utnyttjade mig.
men jag älskar dig fortfarande.
kan du inte bara lämna mig för gott?
och sluta återvända till mig om och om igen.

men detta är mitt egna fel.
det är därför jag inte säger hur jag känner till dig.
för jag vet att det är jag som är känslig.
att det är jag som misstolkar.
att det är jag som är svag.
att det är jag som tänker för mycket.

jag förvirrar mig själv.
skadar mig själv.