På ängen där vi brukade låsa våra händer
Släppte jag upp ballonger
Och lättade på bördan
Som gräset under mina fötter
Eller som förmultnande murar
Hade jag kunnat tala
Hade jag hållit tyst
För du svarar inte
Någonstans nu
Där jag inte vet
Trampar någon på mina skrynkliga rester
Och de viskar om dess mjukhet
Om det de inte vet
För jag vet
Vad mjukhet är
Dina linjer i handflatan
Som jag brukade låtsas tyda
Jag brukade spå
Vi två
I tid utan slut