Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

när man är tjugo


Plötsligt öppnar jag ögonen för att göra mer än att titta, jag ser.
Ser vad som behöver göras, vilka förutsättningar jag har, sätter upp mål, planerar middagar, betalar räkningar och jobbar.
Livet slutade plötsligt handla om skärsår på skoltoaletten eller kalorier i skogsspåren. Det kom en dag då Vad mamma skulle tycka om denna Pojke inte längre togs med i funderingarna.

Plötsligt öppnar jag ögonen, och ser. Livet har blivit så ändrat, så ansvarsfullt. Det är bara jag som lider om middagen inte blir lagad, jag som inte har tak över huvudet om inte hyran betalas. Om dagarna när jag kommer hem från skolan eller jobbet ringer jag viktiga samtal, handlar mat, går med hunden och byter elbolag, betalar räkningar. För att Det Är Vad Man Gör, närmanärvuxen.



Plötsligt står man där med sina kompisar, utan någon aning om hur man tänder en grill, men nästa gång vet man. Nästa gång poppar man popcornen lagom länge, färgar håret i en naturlig färg (tills man får sin fyrtioårskris åtminstone). Istället för att spendera pengarna på kläder läggs dem på Räkningar, Fester, Mat och Kurslitteratur. Man slutar aldrig värdera, men när när man är Tjugo, Flyttat hemmifrån och träffar killar, pluggar på biblioteket och egentligen inte har något slags ansvar, för mer än sig själv, lär man sig att sluta välja för andra människor. Funderingarna är kvar i huvudet lika mycket som förr. Men man Vet nu.

Vet vad som är rätt, vad som är fel. Man är en kanske inte fullärd men riktigt bra tränad människa, som har sett andra människor göra rätt, fel, misstag, ta chanser, inte ta chanser.
Man har vuxit och lärt varje dag sedan man föddes. Man har präglats genom motgångar, strider, medgångar och resor. Man har träffat tusentals människor, som var och en satt ett märke, gjort ett avtryck, någonstans inom en.
Man kanske inte vet helt Vem Man Är än, och kanske kommer man aldrig veta. Men man vet vem man vill bli. Man vet vilken måttstock man har, vad som är okej och vad som är helt bortom vettet.
Man önskar, längtar, saknar, tänker, gråter, hoppas, sätter mål... Man anstränger sig, lägger sig, gör om, gör eventuellt fel igen, och igen. Ibland händer det att man har rätt, att man lyckas, men själva konsten med livet är inte om hur många tentor man klarade i sträck, hur många timmar man pluggat eller hur nyttig mat man lagat. Det är inte livet.

Livet är att leva, att se löven falla, att inte bara titta och sucka.
Det är att ha mål att sträcka sig efter, att stå fast vid, att kunna ändra sig för att man är människa, för att man genom varje steg man tar ändrar sig, utvecklas, drar sig tillbaka, sträcker sig frammåt, vänder sig inåt eller låter omvärlden se en skymt av vad som pågår inuti.

Jag betalade räkningar idag. Ringde läkarsamtal, hyresvärden och pratade med min chef. Gjorde allt på min VIKTIGT-lista. Jag ska köpa en cykel imorgon och jag är inte fullärd, men jag börjar säga Nej till saker som kanske inte är fel för andra än mig. Jag sätter gränser. Jag bygger broar, mellan mig och livet.


Jag ger mig chanser, inte en, utan många. För att detta är livet. Jag kommer misslyckas, jag kommer gråta, jag kommer vilja ge upp, jag kommer bli sjuk. Men jag kommer också vara frisk, kommer söka till läkarlinjen, kommer bli nekad gång efter gång. Men då måste man Veta var man står.
Jag kommer veta, en dag.

Tills dess ska jag bara följa min känsla, min måttstock. För mitt rätt kommer vara rätt, för mig, tills jag lär mig annat. Tills jag kliver snett eller faller ned.
Jag kommer misslyckas, kommer behöva göra om tentor och vända på örena. Jag kommer ha det svårt, kommer vara lycklig, kommer väga mer och kanske väga mindre. Jag kommer hata mitt hår kommer känna mig blek, fräknig, brun, sliten, glad.
Ett tag ville jag ge upp. Jag ville inte leva mer för det fanns ingen framtid.
Men den finns där nu. Med skratt, med tårar, med regn och med sol. Jag väntas uppleva stormar och klarblå himmel.

Mest av allt är det livet, som får mig välja. Som jag mäter in i mitt system. Det är livet.
För det är fult, det är fint. Det kommer inte alltid vara svart och det kommer inte alltid vara vitt. Det är inte perfekt och kommer aldrig bli.

Men det är livet, Mitt Liv. Och jag ska leva det, innan jag dör. När jag än dör. För livet förtjänar en chans. Och jag är vuxen nog att kunna inse det nu.



Alice dagbok, den nionde Juli -12




Fri vers av aspiration
Läst 206 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2012-07-09 21:24



Bookmark and Share


    ej medlem längre
Bra!
Kloka ord
Klokt tänkt
Följ DIN väg
2012-07-10
  > Nästa text
< Föregående

aspiration
aspiration