idag skedde det något som jag hoppas att jag aldrig
ska uppleva igen
speciellt inte i sällskap med min egna vilja
en röd skog uppdagas
jag hamnar mitt i navet av tragedin
men jag måste ha varit transparent
ingen tycks se mig så som jag ser dom
och det dom gör
mot dom stackars barnen
jag hoppas att jag aldrig ska kunna sova igen
det vore en kvittens på att jag fortfarande är en människa
att det finns ett hjärta inne i mitt centrum som slår för andra
samhället ser denna röda skog dagligen
men aldrig någonsin ställer man några frågor
på den blodtäckta backen
tappar spökena sin balans och slår sig illa
hur högt skyn än ligger
så slår barnen i sina huvuden
om dom låter sina små fötter lämna marken för en kort stund
ett enda försök står dom dyrt
då det har monterats upp vassa egg upp och ner
alldeles ovanför dessa små barns lockiga hjässor
jag vet inte varför jag hamnade där
eller var jag befann mig
men jag tror på fullaste allvar att jag stod mitt i helvetet
det jag såg ska jag slipa och ta med mig hem
om jag finner vägen tillbaka
för att använda mot dom som nyttjat detta vapen i evigheter