Så mycket text ord kaskad tanke poesi framtid historia utopi
Mörker ljus tiden står still tidvattnet ger en sista suck
Går på nylagd grus ljudet knastrar månens dunkelt skimrande dimhöljt disigt ses
Poetens död mot livets bälte svångremmens kraft kramar ur oss
Min sista röst en svag andhämtning med ett rör att leva i oändlighetens rymd
Viken där födes jag bruset ljudet gässen i nordan lugnet från syd stiltje nu en krusning strandkant jag kan ge
Livet havet skogen ängen med draken liten jag var livet var oändligt kvar