stilla mättad oktoberdag
sol lättar dimma
bleka tunna strålar över
kullriga gröna strandängar
fyllda
av åldrade gråvita stenblock
klättrar klänger mossa och lavar
bjuder in till alla tiders
rum
avtryck från hundratals
tusentals år
idag då
samtidiga
mina fotsteg helt nära öppna sjön
inför två buketter
vallmoblommor
omgivna av gårdagens
urvattnade vissnade växtstänglar
oktobers pånyttfödda
vallmoblommor
knopp blomma vid blomma
du
strålande mörkröda mitt
guldstänkt svarta
sjungande öga
träder fram inför mig
jag vidgad
inför dig
vi öppnar denna vida
stund
ett famnande kärl samman
medan
lätta skyar av moln
skymmer solen
dimsvepta droppar kyler
blåblanka och svarta bilar
passerar på vägen
där uppe
liv
medan