... förälder till
den andra halvan
av sina barns
arvsanlag ...
bör man
ta sig en funderare över
vad som är den andres
och vad som tillhör
ens eget jag
Barnet
är ju hälften
av varje enskild halva
av sitt föräldrapar
och söker
för att finna
sin egen självbild
ur båda
våra föräldrar jag
söka svar
på vad som är vad
För min egen del
behöver jag då och då
påminna mig själv om
att även om jag
ej deras mor tycker om
och grämer mig över
mitt usla val
så älskar mina barn
på gott och ont
sin mor
minst lika mycket
som de älskar mig
Ty även om
det blev
för mig
fullständigt fel
Är mina barn
resultatet av
till lika delar
hälften av mig
och hälften
av sin mor
under sina
synliga skal
Och det är trots allt
mitt föräldraansvar
att få dem att se
och ta till sig
det som är bra
från både
den del som är
deras mor
och den del
som är jag
Ty om jag
låter min bild
av deras mor
bli den bild
de tar med sig
när var och en
av dem blir stor
lär det som
för mig fel blev
göra deras
självbild
väldigt skev
Och konsekvenserna
som blir därav
Ja, det är någonting
rätt många fler
än bara jag
som skriver här
alltför väl vet
hur det är
att tvingas leva med
och under hela våra liv
tvingas kämpa för
att reparera så gott vi kan
varje dag ...
Det är inte lätt
på något minsta sätt
att svälja
alla förorätter
och förtret
man av sin partner
under relationen
utsatts för
Allt det där
som gör
att man grämer sig
över sitt val som blev
så fruktansvärt fel
just därutav
Likväl är det
just det man måste göra
för att kunna skänka sina barn
förutsättningar nog för
att deras självbild
ska kunna bli hel
och balanserad
mer åt det som är positivt
än det som är negativt
utan inblandning av
vad man själv
tycker är
rätt eller fel
Jag valde
en egen variant
av sorg bearbetningsprocess
för att hantera och bearbeta
min minst sagt djupa sorg
över den mor jag valt åt mina barn
Det hjälpte mig
och hjälper mig än idag
att bena ut
vad som är vad
Dels vad det var
som från början
gjorde att jag gjorde
just detta val
Något som gav mig svar
och hjälpte mig se
att det faktiskt finns mer
som också är positivt kvar
än allt det negativa
vars konsekvenser för mig
gjort det svårt att kunna se
annat än just det som varit så fel
Det hjälper mig att se en förklaring
till vad som hände
och vad som fort jämt sker
Men det utgör knappast
grund för att utgöra en ursäkt
för allt det hon genom åren gjort
i såväl smått som stort
Men gjort är gjort
och kan inte göras ogjort
Nu det jag lärt mig se
minimerar allt mer
den inverkan hon har
på mitt liv
och den barndomstid
mina barn ännu har kvar
vilket gör det lättare
för mig som far
att hjälpa mina barn
till att se och ta till sig
att de är älskade
och önskade
samt att de fått insikt om
att de själva har rätt att välja
vad de vill ta med sig
och göra till sina egna val
utifrån det de känner
är bra
av det som finns hos deras far
och det som finns hos deras mor
Men än viktigare är det för mig
att de känner att de har rätt
att välja bort det
som de känner är mindre bra
i allmänhet
och det de upplevt och tillika
så upplever är fullständigt fel
i synnerhet
av det som hör deras mor till
men så även utav det
som de har fått från mig
vilken är deras far
Ty även om jag kan känna
att jag valde fullständigt
galet, idiotiskt oförlåtligt fel
när jag inledde relationen
en gång i tiden
med deras mor
Så är det faktiskt så
att om jag inte gjort
det val jag då gjorde
så hade dessa underbara
och alldeles fantastiskt
fina barn ej funnits
här och nu
Så varje gång jag
känner inom mig
att jag förbannar
ögonblicket jag
för deras mor bestämde mig
Då ser jag på mina
vackra, underbara fina barn
och blir då påmind om
att jag inte för en sekund
skulle vilja göra det där
ögonblicket ogjort
någonsin ...
Det hjälper mig även
att förlåta mig själv
genom att välja att
försöka se det positiva
som faktiskt finns
någonstans inom deras mor
och att därmed
kunna undvika
att visa mina barn
all den berättigade
vrede, sorg och ilska
jag kan känna
inför vad hon har gjort
Ty insikten som
det mig ger
allt mer över tiden
får mig att
bit för bit lägga
allt det som gör så ont
bakom mig
för att istället
se till att fokusera
på framtiden
Mina barn behöver det
men så ock jag själv
ty att inte göra detta val
vore en katastrof
för den så
väl behövliga
som eftersträvansvärda
sinnesfriden
Ty mina barn behöver
mig många år till
i sina liv
Ett liv de nog önskar
ska vara exklusive
en ständigt pågående strid
mellan deras far och mor
Det jag vet utifrån
den erfarenhet jag under
alla de år som nu passerat har
tagit till mig och lärt mig av
är att jag ej kan förändra
deras mor
på något sätt
och att även om jag så kunde
vore det ej vare sig rätt
att så göra
Ty i grunden är det ju
inte min grej ...
Den enda jag kan förändra
är endast och blott bara mig själv!
Och jag väljer att fortsätta
sorgbearbetningsprocesserna
för att hantera allt det jag inom mig känner
inför vad hon gjort genom åren
och så ock i mångt och mycket ännu så gör
Men striden vill jag ej delta i
och någon lust att ge igen
för det jag utsatts för genom åren
väljer jag att låta bli
Ty mitt liv och mina barns liv
vill jag fylla med annat mer positivt
innehåll
och att den tid mina barn får
ha mig kvar
vill jag ska kunna ge dem minnen
av en lyckligare version av mig
som deras far
Och det kräver
att jag lämnar det som varit
bakom mig
och fokuserar på det
som är här och nu
för att bättre kunna
möta och ta vara på
det som ännu inte är
men som med allra
största sannolikhet
kan och kommer
att så ock komma att bli
en mycket bättre
och lyckligare framtid
i mitt
och
i mina barns
återstående liv!