du förvillade mig. med din päls ditt vilda hår var av silke och sammetsnatten.
dina fästen och att du rörde vid mig en timme eller två.
jag hade lagt min näsa i blöt och låtit människorna få ta del. komma till tals och de hade svurit åt mina ideal. hånat mina tankar och låtit mig lida som jag aldrig lidit förr. mitt späck trängdes i en karmosinröd klänning av bomull. fyllde ut, pressade på. vek tyget inte ett tum och jag tjocknade. stillnade. obekväm var ett ord jag kände lust till. ful var ett annat. jag försökte en stund vara ett unikum men jag kom aldrig i närheten.
för jag var sällan skådad och hjälplös. och mitt i allt det där offrade jag mig själv som ett uppträdande på cirkus. jag lät mig begapas av män. det tog på mig. slet i mina skydd och tyget brast och de skrattade åt mina behov av att bli älskad precis som jag är. med alla motgångar som ideal och med svarvade bordsben. oborstad och stödjande i en och samma form.
jag gick sönder. drunknade på samma gång i självömkans vatten. kysste kreti och pleti. tappade sans. tappade moral och min etikett flöt bort.
så kom du. slöt ett avtal och jag kom aldrig undan mer för jag ville inget annat.