vaknade fyllenaken med döda
själar från ingenstans
min egen frånvaro jagade nostalgin
från ett annat liv till en
isoleringscell utan bilder
utan ord

det var som om hotet, av
min egen nakenhet
erinrade mig om något sällsynt
ett skrik från förr
en plågad tanke
om vad jag aldrig blev

den bördan tog jag med mig
stapplandes, famlandes
i en becksvart ögonblickssekund
där jag svor att aldrig
blicka åter
på alla löften som jag glömt