hon vände sig om
såg in i hans djupblå blick
hon såg sig om
över axeln
långt bort mot fjärran öster
hon vände sig om
såg hatet brinna i onda ögon
aldrig mer skulle de blå gå bort
hur mycket hon än suddade
hon vände sig om såg ut mot hav
kobbar och skär
en båt som la till i en hamn
aldrig mer
skulle hon behöva
vända sig om
en lägenhet i bagarmossen
upp och ner
eldad och härjad av bråk
aldrig mer skulle hon behöva
vända sig om
nu när vanmakten
paniken och istiden lagt sig till ro
i vinterland
i en plastmapp på polishusets rotel
för vapendragna slag