Drottningen har återvänt, stigit
ned ur droskan,

Finlemmad vrist synes där från
förstukvisten,

Det som sedan uppstår är historia

självskriven, av de applåderande


Avskalad den blick som möter
sanningen. Inte räds den. Jag är
jag, den uppskattade.

Det är långt ifrån över.

Drottningar
bor i länder där titlar belönas
de som återerövrar dem.


I den blekta drömmen om en monark
finns där något evigt fast.



Det som drar i oss när vi täljt den
förbannade stenen, och någon äntligen
fått se den, utbringar en stilla skål
för mästaren, måhända lägger in
beställningen,

Den förbannade stenen förvandlad
till ett äggskal skört. Den definierar
Oss. De som skådat den behövs i flertal

dör de innan dess;

Där far nog djävulen,

En vrist av mitt liv skönjes åter,



där ett liv tar vid,



På nåt jäkla märkligt vis!