Farväl, åter en dag,
Nu ska solen med skuggorna blandas.
Farväl, nu åter kan jag
känna på hur det känns när jag andas.
Jag kan känna när vindarna viner.
Jag kan känna när vädret blir kallt.
Jag kan känna den solen som skiner.
När jag känner så känner jag allt.
Farväl, åter en dag.
Jag längtar tills morgonen randas.

Välkommen ännu en kväll.
Den kvällen som bäddar in natten.
Virar om mjukt i en fäll
när som solen går ner över vatten.
När allting jag kände var rikttigt,
och oroligheter blev små.
Morgondag ser jag mot tillförsiktigt,
för imorr'n, ja imorr'n kan det gå.
Välkommen ännu en kväll.
Allt omöjligt imorr'n ger jag katten.

Adjö på dig vilande natt.
I en blink så försvann allt som varit.
Solen snart strilande glatt
ska se till så att nattskuggor farit.
Solen med strålar ska leka
och allting kan hända på nytt.
Mardrömmars drömmar blir bleka.
Att tyda dem inget betytt.
Adjö på dig mardrömmars natt,
och goddag när som inget är marigt.

Välkommen älskade vän.
Jag kan orka att se ditt bekymmer,
för jag levar, jag lever igen,
med ett hjärta som dig också rymmer.
Jag skåda dig genom en slöja,
men klädde se'n av dig i sol,
för jag visste det ej kunde dröja
att jag såg dig ta av dig din kjol.
Välkommen älskade vän
uti skymning har du inget som skymmer.

Nu kommer det åter en tid,
då jag orkar att allting förbättras.
Mitt inre som känner den frid
när den ej emot marken den fjättras.
Från marken den önskar att sväva
ifrån bergstopp behärskar jag allt.
Varje stund utav livet jag kräva,
att jag gör det som livet befallt,
och jag inte ska stanna bredvid
när mot högsta av himlar det klättras.