Julian,

Denna förtvivlade animus i den
kvinna, som detta drama utspelar
sig uti,

En förtvivlad man. Med patriarkets
vackraste och sorgligaste egenskaper.

rättskaffens och dumdristig. Rädd
för närhet. För egen svaghet. Snäll
som en lydig liten pojke. Som räds
makten lika mycket som han sätter
sig upp mot den.

En liten pojkvasker, en klassresa,

En jantelag som vägrar vara likt
de andra,

som i hemlighet går med darriga ben
till traktens bank, ett sårat barn, som
skäller ut en kvinnlig banktjänsteman,

För att makten inte varit honom given,
för att han skådat hur den kuvat hans
barndomsland,

Som därför maktar makten med ett
raseriutbrott,

för att språkets innebörd ägdes av
de andra,

Tvingades tiga om svagheten,
för att pojken den lilla, skyddade
sin mamma,

Som skyddade de svaga med sin
svaghet,

och ännu skyddar egen med det
patriarkala,


Samlar pengar i en stor hög
bygger upp en Borg av klöver
likt en ödeshög

Förmår inte se det starka hos de
svaga,

Människors likhet,

idealiserade förfäder dinglandes
i obrukbara rep,


Ett arv en flicka Likt Julie sugit
på likt en karamell som med tiden
ger tandgnissel och värk

Min far tänker Fröken Julie


du har kämpat väl. Jag gav dig
det jag kunnat. Min värdighet är
din,

Den kärlek som ännu bränner
är i dager, lättsam och utan


krav, du gjorde det inte lätt




älskade far,