självömkan

som ett barn
sur
som en kärring
ful
som en gubbes:

"Kul, men nu blir det vila på maten."


mur
ointaglig

hur skriva om oblaten du bjöd
när jag endast räknar raggborsten på saten som tigger som ett svin

hur riva en bastilj med en dunk vin

när man i munnen har smaker av
vanilj och sommarlängtan
av smultron och kvällsrodnad

och lever på eftersmaken av en ton avig
och ett skrymsle krympande konkavt

det är kvavt nu

och det är skymning på min förgrävda grav

är det konstigt att man tröttnar segla 3mastare när oceanen blir ett hav
blir en sjö
blir en älv
blir en å
blir en bäck

blir en rännil iväg från tinande tundra
när mammuten halvtinad skriker ut sin eons smärta av att räta på stela knotor och sprucket skinn

när hästarnas hovar spricker av kölden och knastret hörs över isens sjungande som en symfonis rasslande symbalvispande störningar

vittna om iskristaller och blå nordan
om moderns självsprickande blottningar redan för sena att göra nåt åt

när våren endast finns omtalad i en bok skriven ur kärlek

med ord formade för att fånga den första övernollvärmande solstrålen i exakt rätt stund på exakt rätt plats
för exakt rätt orsak

hur
riva en bastilj med en dunk vin