Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Det är försent nu

I en höstregnig park ser hon
de glada människorna
de som skrattar till midnatt
där igenom fönstret till

en glammig barlokal
utanför står rökare och samtalar
som om samtal var enkelt

hon ville vara del

men det är försent nu
för livet i henne att börja om

bakom de immiga fönsterrutorna
bjuds samvaro med människor
dem som hon inte törs se i ögonen

förlåt, säger hon

hon säger det av rädsla
att de skall håna hennes sorgsenhet
såsom starka alltid hånar
dem som sörjer

just så, förlåt, hon sörjer

förlåt, hon ville ju dansa
att livet skulle vara sång
och gestalta hennes hjärta
men bara regnet och världen

i parken där hon står
under den höströda lönnen
det var där de var människor

där var de två, hon och han
en gång en familj
med barnen i gungorna
och de var mamman och pappan

tills han en dag sa till henne :

- Du är inte längre min familj




Fri vers av Ingela Svenson VIP
Läst 291 gånger och applåderad av 7 personer
Publicerad 2012-09-20 00:37



Bookmark and Share


  Catharina Edin VIP
detta gör så ont. Och så vackert det ändock är.
2012-09-20

  Federico Romano VIP
Jag dom känns, dom går in, man funderar hur det männskliga tänkandet, eller bristen av det går till..
2012-09-20

  Ninananonia VIP
Ord som känns...
2012-09-20
  > Nästa text
< Föregående

Ingela Svenson
Ingela Svenson VIP