det är inte bara en fråga om tid

hur det tar slut. hur det blir. hur nåt bryts från mitten och upp eller from the most basics and forth eller bara

det blev ett hål i märgen och det gick långsamt. hon gjorde mest hål i marken de stod på och ville att han skulle göra samma sak så kanske de slutade som något annat

än vad



inget alls, coma depassé, att förklaras hjärndöd

det var iallafall en plan. hon bodde på liverpool street då. satt på parketten och nålade fast skisserna på blått tyg och klippte isär dem igen. hon såg solen genom fönstret och gatuvyer på en screen och det var hennes sommar. den såg fin ut därifrån. torr, kvalmig, grön


som en annan metafor när hon sa:

jag lägger ut röda mattan för dig, jag rullar ihop den när du nått fram, jag tar den under armen, men jag ska inte gå på den. jag är redan avstängd, jag är FUCKING TRAPPED jag kan inte gå

stäng av stäng av stäng ner oss nu. du ska aldrig gå på mig igen

han sa:

har du alltid varit avstängd?




det är inte ett år sen längre. det var i en annan dimension två människor signerade ett kontrakt med blyerts. de gick mitt i vägen och de gick snabbt för bussen skulle snart gå, det var femtio minuter kvar på det som blev sex dagar och sex nätter eller halva hennes ungdom

fast det visste hon inte när han kom dit och sa:

jag tycker inte om solen. den bränns




en natt satt de på en parkbänk och pratade om en framtid i varsin mening. de var två paralleller då. det var bara en fråga om tid och det fanns inget hon kunde göra åt det förutom att snurra som en gymnast runt ett järnstaket. han sa att hon kunde göra sig illa, du gör dig illa, please baby gör det inte

hon gjorde det ändå

och han sa:

jag började nästan gråta där, ditt huvud var två centimeter från marken




hon log kanske åt det. det var ändå en fråga om tid. det var inte bara en fråga om tid. det var en fråga om avstånd. inte mellan deras handflator, inte i hans planer om sommaren, inte i hennes önskan om pure honesty




för sista gången

rör mig inte





eller rör mig då. jag är redan halvvägs. jag är två centimeter över marken. jag kan aldrig nå dig igen