Iskristall
En iskristall föll på mitt hjärtas spets sin glittrande kyliga sång den dämpade all prestation all hets och gav en lugnare gång
Min längtan var en evighet när du tog den uti din hand Vi brann som eldar var gång när vi varsamt slöto varann allt medan ljuset försvann
Telefontråden sjunger sin frostiga ton i ett ackord av sprucken kristall den som tidigare brann som spunnen av eld hänger nu svalnad och kall
Min längtan var en evighet när du tog den uti din hand Vi brann som eldar var gång när vi varsamt slöto varann allt medan ljuset försvann
Verkligheten har vaggat känslan till ro till en lugnare stabilare bro över ångestens oro och ensamhetens svall bygger vi trygghetens bo
Min längtan var en evighet när du tog den uti din hand Vi brann som eldar var gång när vi varsamt slöto varann allt medan ljuset försvann
Vilsna planeter i en värld av is vi cirklade runt vårt porträtt där vi sjöng vår egen sång men längtade efter duett
Min längtan var en evighet när du tog den uti din hand Vi brann som eldar var gång när vi varsamt slöto varann allt medan ljuset försvann
Ibland så skar sig vår gemensamma sång till ett ensamt och vilset skri men oftast så flöt våra toner ihop till ljuv och innerlig harmoni
Min längtan var en evighet när du tog den uti din hand Vi brann som eldar var gång när vi varsamt slöto varann allt medan ljuset försvann
Bunden vers
(Rim)
av
Bo Himmelsbåge
Läst 232 gånger och applåderad av 6 personer Publicerad 2012-09-28 21:52
|
Nästa text
Föregående Bo Himmelsbåge |