Hösten stampar i sin spilta,
månen lägger patiens med vinden.
Det regnar över orubbliga kaserner.
Kanonerna har förpassats
till museets gräsmatta.

Tystnaden är som ett stängt fönster,
ett dike fyllt av vatten
som står helt stilla.
Men jorden rör sig.

Nattens sista spårvagn
letar förgäves efter en äng
långt ovan den sovande staden
och de sömnlösa.
Spökljuset från värmeverket
är skimmer från gamla tiders kyrkor.

Havet fuktar stadens läppar,
strör salt över drömmarnas såriga hus.
Tången har tystnat.