Jag ser opp och ser korparna flyga precis över mig, jag ser mörka moln som väller fram på himlen, jag ser konturen av dig långt där borta.

Jag frågar mig själv, vad är det som har hänt, vad är det som framtiden nu bringar?

Jag behöver ej vänta länge på svaret. Jorden börjar själva, från de mörka molnen regnar eld. Undergången är nära.

Den enda fråga jag har nu är,vem var du, vem var du egentligen? Men innerst inne långt in i hjärtat vet jag, Du var olyckskorpen.

© upplandspoeten , 2012