Den okände mannen kom där,
gåendes över bron.
Skymningens enda ljus var månen,
...men kvinnan väntade honom.

Hennes värme mötte honom,
när han smakade hennes förväntan.
Fast havsvindar blåste kyligt...
...frös hon inte.

När hon lät honom vara nära,
vände han henne om
och visade henne för havet,
och hon kände vågorna i sin kropp...

...som en bölja av glädje och liv.



Clara-Fina