Som om jag varit eller är beroende av livsuppehållande insatser för att själen ska vara kvar
Som om jag gett upp för länge sen, som om jag inte ens känner ett behov av svar
Och jag måste medge att jag kämpat emot insikten, kämpat emot faktum att jag velat ha det så
Men ändå har det pågått i evighet, mer eller mindre konstant, det vet vi båda två


Så jag är inte ledsen bara jävligt död

Som livsuppehållande insatser har jag prövat så jävla mycket
Metoderna kanske inte föll alla i tycket
Men fan jag försökte, och jag är helt jävla slut
Helt jävla otroligt att jag tagit all jävla skit, att jag hittills stått ut

Det finns ingen form av liv som ropar inom mig
Jag hör bara en jävla massa anklagelser från dig
Så ligger vi på botten i samma ravin, har vi kört rakt ut
Är det här början på mitt slut?

Och jag känner hur jag bara vilar i min säng,
Det är som om mina tankar slutat vandra, inte ens en fullmånsnatt längtar de ut en sväng
Jag bara sover, ett skal som en gång i tiden var jag
Och mitt medvetande har ännu inte lyckats registrera mitt hjärtas slag

Vem fan är du? Jag vet inte ens om du finns
Du pratar om mig, men den du beskriver är ingen som jag minns
Så det är över, graven har fyllts igen, och det är som det är
Så varför kommer du till denna plats, jag är inte här

Inget missbruk tar mig tillbaka och inget gränslöst utsvävande av någon sort
Och jag ligger här i min säng, jag har inga drömmar, jag har försvunnit bort
Jag har ingen reaktion i min kropp, det hinder inget alls
Inga brandtal, inga förförelsens ord kommer ur min hals

Så vad är det som talar för mig, vad talar för att jag har rätt
Kanske är var det lika bra, det kanske är bra nu när det skett
För jag var redan jävligt död innan du gick ut och stängde dörren bakom dig
Och jag vet inte om jag ens vill att någon ska rädda mig

Livsuppehållande insatser känns så bortslösat låt mig ligga kvar
Jag är bara så tom, det finns inget liv, ingen drift, inga dolda svar
Jag är redan borta och jag kan lika väl få vila mig själv hela vägen in i min död
För när det slocknar, ja det är det sista hoppet som dör, då finns det inte ens glöd

Jag behöver inte be om ursäkt, jag behöver inte förklara, jag behöver inte försvara mig
Tystnad, tystnad runt mig, tystnad från mig, tystnad räcker bra i sig
Och inge n kommer efterfråga det som jag höll vid liv för din skull
Jag levde vid nymåne, men jag är i realiteten död långt innan månen blir full

Om jag slutade svara i min telefonskulle någon hinna fram, alla är så långt borta
Och när det handlar om minuter, ja då är timmarna för små och dagarna för korta
Och min kropp ger inte ifrån sig något tecken på liv
Det är ju vad det är uttryck för, så du som vet allt, vad ser du för jävla alternativ?

Kanske kan du väcka mig vid liv, har du vad som krävs
Kanske du har en lösning att koppla bort det konstgjorda utan att jag kvävs
Utan livsuppehållande hjälp är jag död, då kan jag inte andas
Jag vet hur man tar ett destruktivt inslag och ett missbruk i sig och låter de mötas och blandas

Men kanske du har ett sätt att väcka liv i mig utan livsuppehållande insatser som nu
Kanske, det är det sista tecken på livskraft som plånats ut, förstår du?
Så hur ska du väcka mig till liv? är du en sådan ängel som situationen kräver som läget nu är
Så vilka jävla lösningar har du? Kom och experimentera med ett levande lik jag ligger här