Dimman är tät, kvävd, mjuk.
Han sprang i det vita tunna ljuset,
Skymningen som bredde ut sig och
Skuggade alla möjliga vägar.
Skogen tätbevuxen, mörk, kal.
Allt så naket.
Även han själv.
Exponerad inför sig själv.
Inför alla.
Inför världen.
Så förvirrad.
Så betraktad.
Så Ensam.
Färger bortglömda.
Bilden full av ton och
Kontrast.
Svart mörkt, omfamnande.
Vitt tätt.
Mörkt prasslande grönt.
Slemmigt brunt.
Bara en utväg.
Bara en färg,
Färsk. Törstande.
Smakhänförande.
Hon
Kanske hon hade något att dela.
Något att erbjuda.
Något att säga.