Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Morgon Inspiration.


Jag fångar Kista Tower i morgonens ögonblick sol strålar.

 

Klockan är sju åta minuter över sju på morgon, den sjunde, tionde, två tusen tolv,

Solen börjar belysa sakta - sakta underifrån men bara Kista Tower som blänker nu till hälften på en styrka av Gold på 24 karat plus.

Kontrasten runt omkring är bara grå moln över takkosorna och Råsunda arena.

Absolut icke uppmuntrande stiga upp på en söndag morgon, när hösten klär sig i gulla toner av löv, dyster tyst stämning, inte ett ljud, inte riktig klar morgon ljus heller.

Espresso maskinen muntrar upp stämningen.

I väntan, sekunder vis på kaffe kapsel upplösning mina ögon blinkar, återvänder sig mot fönster och bara någon minut senare får se den magiska trolleri utan motstycke i total belysning av Kista Tower.

Jag väcker hela huset jag ser fantastisk uppståndelse.

Det ser ut som ett mirakel!

Kort kaffe espresso blev till långt spill över koppen på disk bänken men, det påminner mig om när bägare rinner över, fast vem bryr sig om? Här fins inte gas spis som hemma i huvudstaden.

Nu det gäller att beundra magiska törnet i Kista från kilometer avstånd från en lägenhet från min skrivare våning.

Barockens broderi av moln börjar uppstrama sig och mer och mer blå turkos skärvar av blå himmel visa sig i alt mäktige magnifika makt.

 Det blir trots alt en vacker höstlig dag idag tror jag i alla fal

För att Vinden blåser bort molnen.

Ljus sken över törnet varade bara ett par minuter. Man trodde nästan att det är en artificiell intermittent belysning, men jag vet det var solen.

Ingen anastans solen bjuder på så mycket skådespel och närhet som i Kungsholms trakter.

Senare, fyrtorn över sju hela törnet blir nedsläkt sakta och uppifrån.

Det var bara en kort morgon uppenbarelse men värklig under gardinen moln av en vacker men säker höst mot vinter.

Nu sitter jag och skriver ansikte mot ansikte på en meter avstånd genom fönster av en hackspett som borrar i en bit ost, hon är lite förvirad, bytte är alldeles för mjukt.

Jag måste höja mig upp se.

Hennes röda snibb under rumpa gungar i alla rörelse hon tar i ost bit, det är en håna.

 




Fri vers (Prosapoesi) av Jeflea Norma, Diana. VIP
Läst 324 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2012-10-07 11:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Jeflea Norma, Diana.
Jeflea Norma, Diana. VIP