Finaste när jag hör dina ord, då hör jag och det du inte säger går inte att dölja
När jag läser mellan raderna jag då vet jag att ditt flöde öppnats, då har du bara att följa
Och det finns inget som kan ändra på det, inget jag säger, det finns inget du heller kan göra
För det är som om det finns något som är ditt och som ingen annan får eller kan röra

Och jag vet att vi båda undviker ämnet även om det känns omöjligt i längden så försöker vi
Det känns i allt det som är du, det syns i allt som du älskar, du älskar fast du försöker låta bli
Och det där steget är svårt att ta, det vet jag lika väl som du, men det kanske måste bli så
När alla möjligheter prövats, när det som tycktes omöjligt blir möjligt finns bara en väg att gå

Alla de där tankarna som dragit in likt orosmoln över vardagens himmel, allt du kan känna
Dom orosmolnen går inte att blunda för, men det är inte din himmel för den är bortom denna
Det är någon annans himmel, det är inte din himmel, för din himmel finns bortom detta
Och du måste söka dig till din himmel snarare än du ska söka han eller hon som är den rätta

Så det händer inte över en dag, det kanske tar månader, det kanske tar år, men åren går
Men det är ingen som ska vänta på dig, du ska vänta på dig själv, ta all tid du får
Och när tanke redan börjat vandra, då man tagit ett steg bort då är man nästan omöjlig att nå
När man prövat allt och lite till, när man prövat alla sätt återstår bara en väg som man kan gå

Och vad vet du om världen där ute, du vet inget för det var så länge sen sist som du var där
Allt har förändrats flera gånger om, men vad har egentligen förändrats i det liv som du har här
Och om du väljer, om du önskar så vet du att det kommer bli bra, även om du inte vet hur
Det är ingen annans fel, lika lite som det är någon annans val om du ska ha kvar din mur

Så det sker inte över en natt, det måste få ta sin tid, all den tid du tar
För det handlar inte om någon annan, det handlar om dig och tid är något som du har
Frasen ska skrämma, ”Man vet vad man har men man vet inte vad man kommer få”
Men när det man har inte känns som tillräckligt då vet man at man måste resa sig och gå

Och när sorgen och förtvivlan angriper ditt hopp så vet du att du inte behöver vara kvar
Inte när du tagit första steget då finns det inget som kan hindra dig från att söka svar
Och för varje steg, varje tanke som du är i rörelse blir det allt lättare att gå
Och jag undrar om du gråter samma tårar när du väl gått, inget är som det var då