du kan kasta pil med min kropp
använda den som du vill

fästa den högst upp
om du tror jag blir din

istället ska jag sjunga för dig
när du badar i mitt kar

vagga oss till sömns när
sagans värld är gömd

När inte det ens blir nog

då ska vi se på vårt liv
och tänka

Ingen älskade som vi
men vår tid är förbi

Visst är det sorgligt att du blev
min far, min mor, att det var
just du som allt förstod

att det inte fick va nog

Vad vill hon. Hon som flyttar berg.
Som hatat, svikts för att se det
enbart är runt oss ,jag ännu ber,

Om nåd. Så ge oss den. Ge den
i en form som går.

i melankoliska stycken blev jag
lämnad åt slumpen, i det att jag
inte pissade in revir jag inte valt
helhjärtat,

det dunkar vissa ögonblick, när
ljuset från lampan trampar vatten
och illusionen lyckas väva mattor
som skingrar verklighetens blåsvarta
moln,

Säg att du ser en fjärdedel. Jag ska
skänka dig mina långa ögonfransar,
och låtsas tio orgasmer för att bjuda
dig känslan av vikt,

av guld.