ingenting sommarlikt i den

ljumma höstperiferin;

understundom rimfrost

skimrande på höstiga åkrar

en tidig höstlik kristallmorgon;

lavendelblommor förstelnade i

sommarposer, länge sedan döda,

bredvid några döda solblekta rosor;


alla tappra döda skönheter i dagens

solsken, nästan levande vissna,


med orden- så länge vi står

och finns, så är det inte

så långt till sommaren-


på sina läppar