Alla dina bokstäver spottar du ut, precis som om jag vore smutsigare än asfalten du går på, för jag,

jag har inget värde längre i ditt huvud, ja i din svarta själ...


Du vill hata mig, förbanna mig och skicka mig till något djupare ställe än helvetet.

Du vill förgöra mig och du förnedrar mina ord och handlingar, jag är inte vatten värd för dig och ja, det händer att jag blir rädd, jag vet att du menar allvar av dina ord, och ja....jag gråter och blir skrämd,

du vill att jag ska dö, det mildaste straffet som enligt dig finns, du vill ta de käraste ifrån mig och hjärntvätta dem och berätta för dem hur dålig jag är och att mitt liv inte är värt att leva, att jag förtjänar döden...



Men det är då du inte vet, jag har beskyddare som vill mig väl, som finns där runt hörnet och följer mig vart jag än går, de lämnar mig aldrig och om du så gör mig illa så tar de dig inom en sekund,

för jag är kärleken du aldrig fick, jag är den du skulle riskera ditt liv för, men du gjorde mig ont, du gjorde mig illa och jag tror att du kanske ångrar dig nu, mitt liv har börjat på nytt.

Jag är nu någon, någon med beskyddare runt hörnet, jag har några som älskar mig som sin syster, som mor eller som blivande fru och du,

du lyckas aldrig, hota och skrämma mig,

det är allt du kan göra, skrämma, men jag finns kvar här,


idag, imorgon....