var en blåögd pojke med kolossala drömmar
såg de sju haven på TV och skulle segla alla
hörde om onda skurkar men vem var jag att döma
kanske hade de bara haft en elak mamma
bekymmerselös, skrattade åt både pruttar och bajs
kände lycka i mig där jag skuttade fram
men som en lapp från mamma till fröknarna så
försvann den på vägen som jag strövade på
en oändlig resa nådde sin ändhållsplats
blev desillusionerad och vuxen för man förändras snabbt
rutiner och vanor som visor och sagor
ersattes med att dricka sprit mitt på dagen
hade en dröm i vilken det var du och jag men
kanske var det så att jag blev slukad av den
ännu en resa tog slut och jag var oförberedd
en känsla som att aldrig se solen igen
ett "vi kan vara vänner" och sen stod jag där själv
så tro mig när jag säger att de orden de känns
jag skulle fånga dagen, men jag blev fångad av den
fängslad av ängslan och nåt som skaver
har försökt få ihop det och det sägs att hoppet
är det sista på männskan som lämnar kropper

men det enda hoppet jag har kvar i mig nu


skulle va från ett hus