jag kan inte tänka klart när jag vet att han finns där, långt bort från mig, men ändå så nära. hans ord spelas om och om igen för min inre blick, som en film. rullar fram bandet, rullar tillbaka. allt för att få ut så mycket som möjligt går ur de små orden. jag vet hur han tänker nu, jag vet hur han känner, och så kommer en liten pusselbit av fullkomlighet att läggas på plats i mitt inre.

jag har tänkt på honom alldeles för många timmar av alldeles för många nätter. jag har drömt om honom. men jag tror att han har gjort det samma.
jag har drömt att känna ljus, varm hud under mina fingrar och vetat att detta är på riktigt. sedan inte mer. inte längre än så.
och den minimala beröringen är allt jag önskar.

hans anletsdrag uppe i högra hörnet bleknar aldrig från min näthinna.
jag behöver chilla, och det gör jag väl, men han finns likväl alltid i mina tankar.
jag ska aldrig gå för långt, jag vet vad han är och jag vet vad jag är.
vi är inte på samma plan, vi är från olika planeter.
han är ren och vacker, jag är nersolkad och bara mig själv.