Ser du hur asfalten spricker och rämnar
när maskrosornas kraft
sprider guld över öknars värld
när blommor skänker ljus,
när som ondska höljs i grönska.

Det är somligas mod, som ger oss andra tron
att det kunde finnas liv
bortom fart, bortom hets och slit, utan krigets våld
men i harmoni.
Ett liv i värdighet, ett liv med kvinnofrid
och med barnen skrattande, deras ögon glittrande
medan blomsterna sprider sig.

Så ta varann i hand och se på soluppgång.
Njut stilla dag.
Det finns en framtid väntande.