Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Mitt i byn

Kyrkan var vit och tornet menar jag hade svarta drag. Bara ett stenkast från vårt hus. Den tronade i mitten av byn och byn låg på en gammal äng ner i en dalgång där inlandsisen en gång gick och drog med sig allt.
I en uppsats skulle jag undersöka vart byns namn kom ifrån. Vad som kunde varit grundig research stannade trött och uppgivet ett par hundra år bakåt i tiden med ordet, quithbille. Idag ser ordet sagolikt ut men då gav det inte mer engagemang än betyget svag trea kunde ge.

I en glänta uppe i vid skogsbrynet, där björk, asp, hassel och bok jämte gran och furu slogs om plats skymtade kyrkotornet. Skyddade från insyn låg vi, min kusin och jag och turades om att kyssa en flicka på en mossig stenhäll.
Det var sommar förstås och vi var unga såklart. Jag minns henne än. Åtminstone intrycket hon gav, utstrålningen eller märket hon satte i oss, mig. Det var ett skådespel, ett drama om det vuxna livet, spelad av ett barn med stort allvar och en huvudrollsinnehavares glans.
Jag fick bara med mig ett uns av dramat, en skärva av koreografin och jag minns att det var som att bli tagen ut av leken för en stund. Som ett stycke av Plàcido Domingo mitt i söndagspromenaden längs stadens boulevarder.

Man sövs av underliga uppsatser men väcks av skönhet och drama.




Prosa av hansensson
Läst 200 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2012-10-20 01:20



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

hansensson
hansensson