Läste ett poem och kommer ihåg hur det är att vilja ha, att vara tvungen.
Utan, inget. Allt det där dramatiska måstet.

För när man sedan har..

Så mycket lugnare med, gå nu, kom sen.

Samtidigt kamplöst. Vad vore sagan om ringen utan ring? och omvänt.

Kanske man måste vara tvungen?