Därvid nämner jag mina vägar till allehanda kommunikation mellan mig och en annan för "port".
Portstängning/öppning - när gåvan i sig är att ge.Men vad fick jag?
Vad gav du, egentligen, och vad vill du skulle ha givits - din eller min önskan?
Vill man inte ge för att behaga den andre så anser inte jag det är kärlek. Och.. enlig mig så kommer den sortens givande av sig själv bara för att man är intresserad av, och har tagit reda på, v-a-d den andre behöver. För att man är mån om att uppfylla den andres behov och önskningar - just det verkar vara något som en maskbärare har svårt för; håll hårt på imagen annars är du svag?
Däremot kan man mycket väl ge sånt man sjäv vill ge för att det visar vem man är själv, och det visar också god vilja a-t-t vilja ge ja, men för en schysst behovsbalans och fortsatt fungerande relation så läre behovsgrunden säkras först. Hur ska jag kunna lita på att jag får det jag behöver den dagen det verkligen krisar och du, min andre hälft, faktiskt är nöjd som det är? Hur blir då vårt vi belastat? Jo, då halkar vi-et liksom över på gungbrädan och du ser bara gott, medan jag ser bara ont. den andres totala brist på förståelse och... Utsugning. Vampyrism i känslor, mentalt eller materiellt, är det enda som händer och det går käpprätt åt skogen.
att inte få det specifika och personligt givna sättet till möjligheter att ha kontakt presenterat, givet som den andres initiativ endast av egen vilja, (gnällkväll - matar i öron Obituary´s 'Chopped in Half')
...men du, är jag då fullkomligt omöjlig i och med att
jag kräver givande för min egen skull
bygga på, sa Bävern
kanske bäst ändå att ta b-planen ut ur hyddans vrå
det är den sista sista av utvägar små
den sista att ens kunna ge för att få
(det givet för ge
Prosa
av
Pot Pourri
Läst 96 gånger och applåderad av 1 personer Publicerad 2012-10-20 17:43 |
Nästa text
Föregående Pot Pourri |