Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Därvid nämner jag mina vägar till allehanda kommunikation mellan mig och en annan för "port".


Portstängning/öppning - när gåvan i sig är att ge.

Men vad fick jag?
Och vad gav jag?
Vet du vad du fick?
Och vad gav du?


Vet jag vad jag fick?

 

Vad gav du, egentligen, och vad vill du skulle ha givits - din eller min önskan?

 

Vill man inte ge för att behaga den andre så anser inte jag det är kärlek. Och.. enlig mig så kommer den sortens givande av sig själv bara för att man är intresserad av, och har tagit reda på, v-a-d den andre behöver. För att man är mån om att uppfylla den andres behov och önskningar - just det verkar vara något som en maskbärare har svårt för; håll hårt på imagen annars är du svag?

För många är just det ett tecken på svaghet - att ge det som önskas - och en del som önskar. anser att den andra borde fatta ändå utan att man talar om, vilket nästan är ännu underligare än att anse att givande för annans skull är en svaghet.



Ska man ska höja sig över sig själv och tro man v-e-t vad den andre önskar?

 

Däremot kan man mycket väl ge sånt man sjäv vill ge för att det visar vem man är själv, och det visar också god vilja a-t-t vilja ge ja, men för en schysst behovsbalans och fortsatt fungerande relation så läre behovsgrunden säkras först.
Hur annars ha något att bygga tilliten på - tilliten till att den
andre faktiskt bryr sig för ens egen skull och inte bara för sin egen skull, för när det verkligen krisar är det endast den tillitsgrunden som säkrar för totalras av det s.k. torn man byggt gemensamt.

Hur ska jag kunna lita på att jag får det jag behöver den dagen det verkligen krisar och du, min andre hälft, faktiskt är nöjd som det är?

Hur blir då vårt vi belastat? Jo, då halkar vi-et liksom över på gungbrädan och du ser bara gott, medan jag ser bara ont.
Blir det bra då tror du? När jag, då som den bittre och dåligt mående inte ens kan ta till mig allt gott som du sprudlar av där på din sida gungbrädan - det är i den situationen andras glädje börjar kännas som

den andres totala brist på förståelse och...
därmed fastnar gungbrädan.

Utsugning. Vampyrism i känslor, mentalt eller materiellt, är det enda som händer och det går käpprätt åt skogen.

För mig är det just detta med kontakt-möjligheten - att visa att man vill ha kontakt genom att öppna upp för alternativ och även då alternativ som man själv kanske inte är bekväm i - och ja, det triggar säkerheten för egot och för hela ens själ och varande, men är då egot viktigare än relationen?
Är det då ens värt att satsa på? - och..

 

att inte få det specifika och personligt givna sättet till möjligheter att ha kontakt presenterat, givet som den andres initiativ endast av egen vilja,

vill jag inte veta av en relation öht.

Det är s-e-n man kan börja sätta personliga gränser. Om man nu behöver och vill ha såna.


(gnällkväll - matar i öron Obituary´s 'Chopped in Half')

 

...men du, är jag då fullkomligt omöjlig i och med att

 

 

jag kräver givande för min egen skull
som bevis på att det alls är något att

 

bygga på, sa Bävern
(Builder)

 

kanske bäst ändå att ta b-planen ut ur hyddans vrå
för nu börjar dammen brista

 

det är den sista

sista

av utvägar små

 

den sista att ens

kunna ge för att få

 

(det givet för ge
det missa' du på)

 

 

 




Prosa av Pot Pourri
Läst 96 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2012-10-20 17:43



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Pot Pourri
Pot Pourri