Snigeln, musen och elefanten hade
vandrat i öken i timmar. Alla var
väldigt trötta och törstiga av hettan.
Och ingen ville gå en meter till!
Då beslöt de att dra sticka om vem
som skulle iväg till bebyggelsen och
skaffa läsk till alla, så inte alla
behövde plågas. Den längsta stickan
fick snigeln- det var egentligen ett
strå, men för enkelhets skull kallad för
sticka här- och han fick ju på sätt och
vis inte det längsta stråt fast han
fick det..Nåväl. Snigeln gick iväg
som den solidariska kamrat han var..
Elefanten och musen satt och väntade
länge under den gassande solen..svetten
rann på dem..och de började misströsta.
" Hur kan det ta så lång tid att hämta
litet dricka? " sade elefanten. Musen
började bli så yrskallig att han hade
blivit alldeles misstänksam! " Tänk
om snigeln köpte dricka till oss men
kände sig så nöjd och belåten, att
han struntade att komma med det
till oss? " och de började klaga
unisont på sin kamrat snigel,
för misstänksamheten kan växa
om man är trött och öka ännu
mera av intorkning och törst!
Och de skällde högljutt!!
Då hördes det litet svagt
10-20 meter från dem en
mycket svag och liten röst,
som sade : " Om ni fortsätter
att prata så illa om mig så
tänker jag över huvudtaget
strunta i att gå att handla
läsk till oss..någon annan
får gå..här går man alldeles
snällt och lojalt iväg för
sina kamraters skull..och
de bara skäller på en..
Elefanten försökte trösta
snigeln genom att säga:
" Om du hade sagt att det
nog kommer att ta hela
dagen för dig att gå.. så hade
någon av oss andra kunnat
ställa upp." Snigeln svarade
litet uppgivet : " Jag kunde
ju inte veta..jag var ju på
väg hela tiden. "