Från korpens öga se blott dråpliga dagar kvar att ge,
ett slagfält fylls från fjärran fullt, själar platsen överge,
hölls du fången av Calypsos ton, kliv då ej snava snett,
järnmärket knastra i elden, smaka dig snart med sitt bett.

Knän rispa mot klippa, konstaterar dess korrekta kontur,
huvud skåda högt, tackar himmel att slippa en skitig bur,
nu bödeln sin huva tagit, ansiktet dolt av vresig illvilja,
då döden ger sig hän, inget ansikte du kan längre urskilja.

Luften smakar kyligt, skägg förkläds av frost, lager av snö,
knuten kramar hårt, blodet bekläda, snart tid för dig att dö,
handen håller huvud hårt, nedåt motar möta en sista vila,
en duns och inget mer därtill, stillhet färgas av rött och lila.