jag har dragit ner persiennerna i mina fönster
jag har stängt mina dörrar
barrikerat mig
för jag vill inte att någon ska komma nära
vill inte att någon ska se mig såhär
vill inte att någon ska få veta hur jag mår
jag vill bara försvinna
slippa tala i gåtor
slippa tala runt sanningen

jag vill inte tala om hur jag mår
för folk kan antingen inte hantera sådant
eller så kan de få för sig att jag söker sympati
så jag är hellre tyst och det är lika bra
varför komplicera ytterligare

men jag önskar jag kunde fly mitt fängelse
att jag kunde vrida tillbaka tiden
då skulle jag tvingat pappa till sjukhuset i tid
jag skulle förhindrat grannbesöket
som ledde till att min familj levt under hot
jag skulle ha följt mitt hjärta
avancerat framåt för att uppfylla mina drömmar och mål

men tiden går inte att vrida tillbaka
jag kan bara sitta här innanför väggarna och drömma
medan jag bokstavligen tynar bort
jag är trasig fysiskt och psykiskt
och jag vet att jag aldrig kan bli hel igen

men det jobbigaste är
att jag en gång i tiden trivdes med mitt liv
jag kunde gå rak i ryggen och känna att jag var bra
jag var omgiven av vänner och jag hade min plats i världen

idag känner jag bara en överväldigande skam över den jag tvingats bli
och jag tål inte personen jag ser i spegeln

när jag ser mig själv i ögonen
själens fönster
så ser jag bara tomhet

jag känner bara avsmak, avsky och förakt

hat
 när jag tittar in i spegeln
då känner jag hat