Du är inte längre synlig
först inifrån och sedan ut
allt började där
och spred sig mot huden

Du är sjuk och nära något nytt
först blek och sedan tyst
allt slutar när
vi vänjer oss

Du är inte van
såsom jag är
såsom vi blivit staden
som äter oss

du är resistent
det blir ingen färd hem
för oss andra
som var människor

du är endast annan färg
inte del av den
som befinner sig i staden
såsom maskinen jag, oss

för du syns, lyser
syntes, lyste