Känslor bränner som glödande kol i min buk
Skrikande vill jag slita dem ur mig
Inget mer
Ingen mer förvirring
Ingen mer smärta
Allting är där
Allting ligger där bakom med sylvassa tänder i en dreglande mun i ett ansikte utan ögon och svartaste svart.
Kolpest som kryper igenom mina nervbanor.
Minnen ifrån platser och saker som jag gjort.
Skammen
Deras händer på min kropp.
Tusen på tusen på tusen händer som sliter och vill in i det djupaste.
Jag vänder bort min blick. Jag är inte. Jag är luft.
Men jorden är jag och maskarna krälar.
Aldrig kommer jag att bli ren igen.