Och för att jag är. 
Det odrömda.

Släpper jag allting fritt. 

Himlen är sant blå. 
Liksom gråten inom är ett hav.
Där kaskelotterna bor och sjunger. 

Du vet.

Jag kan inte längre vara ingen.
Smärtan i det är större än mig.
Det finns inget fall som fångar det.
Inga fotsteg att räkna.

Allt som finns.

Är mjuk och nära kåthet.
Morgonlust och kyssvarmt.

Och skrattgråt.

Hos den levande.
Som är jag.