stödjande

drömmande

slumrande som det vita molnet lutar sig kärleksfullt mot den blåa himlen

den naturliga kärleken

där på marken vandrar den lilla poeten

försöker finna ord från sin enkla värld

för beskrivningen av den stora mäktiga bortom sina gränser

flodvatten kommer och går

i symmetriskt med tiden

ord kastas om

bildas nytt

en ny syn på världen börjar

från spetsen av poetens penseln

känslor formas igen som duggregn på den lilla människan

och skuggan av ett leende

fortfarande ger värme till ett fruset väsen

det är just det

som betyder något ...