Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Blod och marmor



Jag minns när vi drömde
om marmorstatyer samma natt
och jag såg hur du
frös genom den vita stenen
som omslöt dig

önskade då perforera
och beröra dig

men vad jag inte såg
var mitt eget hjärtas
vidsträckta murar

när blod nu tränger fram
genom det vita och färgar
havet brinnande rött

doppar jag min
hand i havet

och för det röda
till mina läppar




Fri vers av Rachel Roth
Läst 448 gånger
Publicerad 2006-02-15 09:58



Bookmark and Share


  _Mian_
Instämmer till fullo med Isabell. Dikten är underbar i språk och mening. En eloge för denna poetiska pärla!
2006-02-15
  > Nästa text
< Föregående

Rachel Roth
Rachel Roth