Finns så mycket pinsamheter
hugger mig i hälen
springer ikapp

och här har ni mig

Tiden inne. Står helt jävla naken
på en avsats, och hela världen
ligger sövd och ber mig dra åt
helvete, om inte,

Kom igen nu vrålar havsvråk
örnen låter blicken dra
så där avmätt, som om jag
dragit samma vals och det kittlar
spyor i min hals,

Om inte,

så jag tar sats.

Inser att jag hatat hatet
det som brände i mitt bröst

avskydde inte alkoholisten enbart

hatade hans fräcka tomhet,
mest av allt

Det klapprar av hovar
sömnbrist natt efter natt


Att insett att man aldrig älskat
hatat

att hatet riktats mot ens jag


Hur i helvete jag kunde finna
mig i skiten

hur i helvete jag kunde väntat
skjutit på föraktet som där
brände varje dag och varje natt


Han var ett barn. En tjuv som
bröt sig in,


Mitt gränsland kom i sista skälvande
stund,


Hon ser hans land. Inser att hon
är den enda som uppfostrat,

hans evinnerliga barn,


Hatet befriar. Flyger äntligen,


Låter dyrköpta sanningar bränna
sönder det hopp som mänsklighet
förgör,


Jag var en idiot. Ett fullblod av
dumhet.


Att lura hat och döpa det till
kärlek är ingen lek



Det är där sorgen den obearbetade
har sitt hemvist


Mardrömmarna drar i omedvetenhet
dagarna formade till oigenomkännlighet


Tills kläderna faller och hon stirrar
elakheten tillbaks,

Att du fick en del av min moral
är en ånger dyrköpt jag behöver
köpa tillbaks,


Så livet vaknar. Blickar möts.


Fåglar kvittrar. Se där är sommaren
tillbaks, och dammar forsar och
vindar vänder och sommarns
blomster har lukt som stranden,



Att slippa är att vinna,

Upprättelse. De dödas illusion

Som människan som kräver livet
nu äntligen förstod,