Man löper banan fram.
Spänner hjärta och njurar.
Drar sin vagn.
Omkring dödens murar.

Snart börjar jag
att hoppa jämfota!
Så trött på att dra, -
- trött till sista kota!

Men jag lunkar på.
I livets travande kö.
Om jag stannade så
skulle jag snart dö.

Förbi mej rusar
beridna, galna kameler.
Men vi vanliga kusar
kutar så mycket vi pallar...

Andfådd, passerar jag
varelserna, tingen.
Bär mitt hem och bohag, -
- men rides, styres - av ingen.

Runt på Ofrihetens arena
travar jag i Systemets spel.
-Om jag började SKENA,
- säj, vore det alltför fel...?

Ärligt talat, - detta var mer
en liknelse, en bild!
Jag ingen RIKTIG totto är, -
- men sådär går det nästan till!