Romulus och Remus, ja, de fick sitt namn från min hemläxa i historia. Och, ja, läxläsning blev det inget av, det fanns ju 2 nya kattungar (mycket mer intressant).
Det var Fina som födde dem sommaren 1985 och det var enda gången hon fick 2 ungar, annars blev det bara 1 varje gång. Som vanligt lämnade Fina över ungarna till Katta som denna gång också hade 2 ungar, men katta tog gärna hand om fler.
Romulus var svart med en liten vit fläck på bröstet, och Remus var grå, också med en liten vit fläck på bröstet. De gjorde inte mycket väsen av sig, men det som var så speciellt med Romulus och Remus var att de var oskiljaktiga, de kom alltid tillsammans, och det var ovanligt på en gård som våran. De till och med jagade tillsammans.
Det året som de föddes så tältade jag och brorsan, som vanligt, och katter i tältet var ju inget nytt, men den här gången ville inte katterna vara i tältet, de höll till under regnskyddet, ovanpå tältet. Vid ett tillfälle satt det en fluga på insidan av tältduken och helt plötsligt hoppade en katt på utsidan av tältet och satte klorna där den var och tydligen var det så roligt att de närmaste veckorna blev tältet helt perforerat av klor, om man "råkade" lysa med ficklampan på tältduken så var det genast ett par tassar där och om man flyttade ljuskäglan så följde tassarna efter som symaskinsnålar. Efter några dagar var det helt plötsligt tre kattungar som var där och tävlade om vem som kunde perforera mest tältduk. De hade fått sällskap av Konrad, en av Kattas kattungar. Som tur var hade vi ju regnskyddet över tältet, och det lät de bli, nästan.